Tänk, det är 100 år sedan! För det var egentligen med SM 1918 som det hela fick sin upptakt. Låftman var ordförande i Svenska Idrottsförbundet (numera Svenska Friidrottsförbundet) och han hade säkert ett finger med i spelet, när nyutnämnde rikstränaren, Martin Jansson, år 1917 blev placerad i Karlstad.
Verksamheten sköt fart och Götas idrottsliga kraft kom att gro. Redan vid mästerskapen på Olympiastadion i Stockholm 1918 kunde man skörda frukterna: fem svenska mästerskap erövrades.
Så blev det beslutat att nästkommande års mästerskap skulle arrangeras i Karlstad av IF Göta.
Fortfarande ingen permanent idrottsplats att tillgå, men nu blev Tingvalla till. Beslut fattades, stadens styrande anslog mark och en god grundplåt. Oscar Starck och hans oförvägna unga garde i Göta gjorde ett storartat arbete och när Tingvalla och SM invigdes den där augustidagen 1919, så hade just hammarslagen tystnat, den lilla läktaren var på plats, planket runt idrottsplatsen rest och banorna färdiga att användas. Måhända hade all möda som fick läggas på att ro hem arrangemanget i någon mån tröttat den ungdomliga truppen. Nu fick man nöja sig med tre SM-guld – Massa försvarade båda sina guld och Högström bidrog med det tredje.
Nästa år är det alltså 100 år sedan Tingvalla invigdes och det var en SM-tävling som utgjorde prologen.
Sedan dess har många evenemang inom olika idrotter hållits på stadens huvudarena. Landskamper, internationella mästerskap och, naturligtvis, tävlingar med SM-värdighet! Nu går den anrika arenan mot sina sista stora evenemang. Inom några år kommer ett nytt arenaområde att växa fram i det som kallas Sanna Idrottsområde – mer om det på annan plats. Men här och nu tar vi oss friheten att, lite nostalgiskt, berätta om de Svenska Mästerskap som IF Göta arrangerat efter det stora invigningsåret 1919. Vi nöjer oss med att berätta om ”Stora SM”.
Det kom att dröja länge, väldigt länge, innan Tingvalla åter blev skådeplats för friidrottens största inhemska arrangemang. Göta hade fått en pånyttfödelse, när Lennart Pettersson tog över rodret och i 1960-talets slutskede lyckades värva den jugoslaviske stortränaren Milovan Jovancic. Med Lennart och Milovan som parhästar upplevde de äldre friidrottsentusiasterna i Karlstad en pånyttfödelse. Och så fick Göta förtroendet att åter arrangera SM 1975. En hel del hade hänt med gamla Tingvalla. Ny läktare, nya banor! Så kom SM-dagarna och en värmebölja som svepte in över Karlstad! Publiktillströmningen blev därmed lite lägre än väntat – många föredrog nog att löga sig på någon av stadens många badplatser!
Precis som vid SM 1919 blev hemmaskörden tre guld. Unga Liz Hjalmarsson, då ännu inte 16 år fyllda, slog till med seger på 800 meter, Hasse ”Slampen” Andersson försvarade framgångsrikt sin titel på 400 meter häck och höjdhopparen Rune Almén infriade det stora favoritskapet i höjdhopp! Och bland alla frivilliga funktionärer skymtade man en glad gosse, som hjälpte till som korgbärare/-dragare: Stefan Olsson, som så småningom kom att bli uppskattad ungdomsledare och kanslichef för föreningen. Det var början på en ledargärning som fört fram till roller såväl som förbundskapten och, numera, högste tjänsteman på Svenska Friidrottsförbundet: generalsekreterare!
Nu var Göta väletablerad både på det idrottsliga och det arrangemangsmässiga planet. Det blev inga 56 år till nästa SM utan 15! 1990 var året för ett av föreningens allra starkaste mästerskap någonsin. Åter ett lyckat arrangemang – och det idrottsliga utfallet, mästerligt: fem guld, sex silver och fyra brons och överlägset bästa förening. Monica Westén (Rydén) vann såväl höjd som 400 meter häck, Sven Nylander 400 häck, Peter Koskenkorva 1500 meter och Helene Friberg tresteg! Och förutom glittret av medaljer bidrog 12.000 åskådare verksamt till att ge föreningen ett behövligt överskott i kassan.
Det här var det bäst arrangerade mästerskapet någonsin! Och då menar vi inte bara av våra egna, utan alla kategorier. En sagolikt inspirerad arrangörsförening, en sagolik period för svensk friidrott och ett sagolikt väder! Så när generationen Carolina Klüft, Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Stefan Holm och Sanna Kallur under säsongen dominerade rubrikerna, så borgade det för succé. Och visst blev det så – trots att Kajsa och Christian inte kunde vara med – åtta medaljer och tredje bästa förening, men inget guld – så blev tävlingarna en formidabel succé. Och det var ju också året då en av Götas allra största ledarprofiler, Ulf Karlsson, fick kröna sin ledarkarriär, då han kunde avnjuta tre olympiska guldmedaljer i sin roll som förbundskapten!
Nu har det snart gått 100 år sedan Tingvalla invigdes. Det är åter dags för ett SM. Det femte, som arrangeras av IF Göta på vår ärevördiga kampplats. Vi ser fram emot en ny, modern arena – och vi förbereder hyllningarna till en vacker jubilar!
Nästa år firar vi Tingvallas 100-åriga födelsedag med SM, precis som när det var invigning. Det skall bli en lysande avslutning!!
Anders Borgström
